Maria Bäckström...

2014-09-09.

Kategori: Livet.

 

Jag grät faktiskt inte en enda gång. Jag trodde att jag skulle göra det. Att vrida om nyckeln, och lämna Brändströmsgatan 17B en sista gång gjorde ont. Så ont att hjärtat värkte som när man är olyckligt kär. Men på något konstigt sätt kändes det rätt. Jag kände mig stolt och stark. Mest för att jag hade gjort det...
 
I början på maj förstod jag att ett smärtsamt avsked skulle leda till ännu ett smärtsamt avsked. Jag skulle bli tvungen att sälja min älskade pärla på Brändströmsgatan. En lägenhet fylld av minnen och fragment från ett förhållande som glömdes bort. Som togs för givet. Och som till slut gick sönder när avståndet blev för stort. 
På mindre än en månad hade jag kontaktat mäklare, sålt lägenheten, bokat flyttstäd, flyttfirma, magasinering, och till slut packat ner fem år i en rad flyttkartonger...mitt upp i alltihopa hade jag två veckors jobb i Norge inplanerat. Trodde aldrig att jag skulle hinna. Trodde aldrig att jag skulle orka. 
Men det gjorde jag. 
 
Tiden som har gått sen dess har varit jobbig, omtumlande, utvecklande, och framför allt stärkande. Att känna på ensamheten, att våga sätta båda fötterna i en mark som skakar i ett jättelikt jordskalv, och framför allt att våga ta några trevande steg framåt utan att egentligen veta vart man ska, men man vet att man ska någonstans...
 
 
 
 

Tomma ord som fastnar.

Kategori: Livet.

Dagen som skulle komma att bli en av dom jobbigaste på väldigt länge är snart över. Blott 28 år är jag tyvärr snart en veteran när det gäller begravningar. Den tydligaste av dom alla är snart 18 år bort. Jag och mina pepitarutiga byxor fattade mammas trygga hand och trevade genom folkmassan in i kyrkan. En kyrka som hade utrustats med extrastolar för att rymma alla som hade samlats för att ta farväl. Längst fram, bland ett hav av snittblommor fanns du. Våran ängel. 
 
I skrivande stund sitter jag i mörkret på Brändströmsgatan 17B, lyssnar på låtar som jag inbillar mig kunna tämja det som skenar inom mig. Försöker skingra tankarna och placera känslorna i fack. Försöker hitta ett utrymme nånstans inombords där jag kan låsa in dom. Försöker gråta för att lätta på trycket. Försöker förstå mig på livet. Ta in allt som har hänt. Bearbeta det som inte kan bearbetas än. Försöker acceptera att vi har skiljts åt idag. För alltid. 
 
Citatet nedan är en text som jag alltid har med mig. Den påminner om att livet är nu. NU. Att jobba för mycket är något som jag redan har provat på i det här livet. Ingen kommer tacka dig för att du jobbar ihjäl dig. Gå ner i timmar och ha tid för en massa saker som kommer att berika livet med så mycket mer än pengar. Att släppa ut känslor, att berätta hur du känner, kan komma att vara det bästa du har gjort någonsin; 
Jag trivs inte här. Jag vågar inte det. Jag är kär i dig...Gör det bara. Går det åt skogen så är det inte hela världen. Okej, att bråka om pengar är helt värdelöst, det vet alla. Pengar är bara material, som gör det lite härligare att leva för tillfället. Men pengar är ingenting om du inte har hälsa, vänner eller familj. Lättnaden över att våga säga nej är underbar. Ruset av att kasta sig ut och våga säga ja är fantastiskt. Även om det gäller ett kort tag, våga lev nu, våga vara lycklig! 
 
 
"Jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i era bröst. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja. Våga vara lyckliga." (Slutorden i Kristian Gidlunds Sommar i P1.)
 
 
 
Tack för ordet. 

Naken.

Kategori: Livet.

 
Dryga månaden sen jag kom upp till Åre idag. Har försökt sätta mig ner flera gånger för att skriva av mig, lätta på trycket, och få ur mig bara en hundradel av det som virvlar omkring inom mig. Men det går inte, trots att jag vet att jag behöver det. Det är som när man vet att man behöver sova för att man ska upp tidigt men man kan. Inte. Somna. 
 
Dom senaste veckorna har varit jobbiga. Slitsamma högsäsongsveckor med otroligt mycket att göra, då jag har behövt vara superfokuserad men hjärnan och framförallt hjärtat är någon helt annanstans än i service. 
 
Den 22:a januari åker jag hem till Gävle för att somna tätt intill min älskade Mattias, för att tanka ny energi, men även för att ta farväl...
 
 
 
 

2013-12-21

Kategori: Livet.

Birgittavägen. Det var så långt jag och Zack hade hunnit på morgonpromenaden när pappa ringde. Snön föll tyst och stilla över Åre, nästan så tyst att det bara var min ilskna mobilsignal som hördes. Det var på Birgittavägen jag föll ner på knä med telefonluren mot örat, och en stor äcklig klump i magen. Beskedet ekade som en gong-gong i mitt huvud. Jag slöt ögonen och varma tårar blandades med kalla, kortlivade snöflingor. 
 
För arton år sen kom Marie-Anne in som en ängel i mitt och pappas liv. Hennes matlagning räddade oss från Sibylla-träsket och pappas ungkarlslya förvandlades till ett pyntat hem där det ofta osade stekt sidfläsk och stuvade makaroner. En maträtt som ofta stod högst upp på önskelistan och jag och pappa åt så att vi svettades. 
Hon hjälpte mig att färga håret i regnbågens alla färger när jag gick i högstadiet, även om hon visste att det kanske inte var speciellt genomtänkt alla gånger. Hon och pappa skaffade ett hus i Bollnäs där trädgården var deras skötebarn. Jag minns att vi var ute till midnatt vissa dagar och vattnade, sådde, planterade om och flyttade buskar hit och dit. Jag minns det så tydligt att jag kan känna jord under naglarna och sval sommarnattsluft mot huden. Hon hade kommit för att stanna och tog sig an mig som sin dotter. 
 
Senast igår pratade vi i telefonen och pappa berättade om deras planer och att dom minsann skulle prova kalkon istället för julskinka i år. I bakgrunden hörde jag Marie-Anne fylla i pappas ord när dom försvann från hans eget ordflöde. Vi bestämde att vi skulle träffas på juldagen och ta en skinkmacka eller en fika. 
 
Chocken har fortfarande inte släppt. Inte heller paniken över att vara så långt hemifrån som jag är när man helst av allt vill krypa in i ett tryggt hål och låtsas som att allt är en mardröm.
Tankarna går såklart till Marie-Annes biologiska barn och alla härliga barnbarn, men framförallt till min lilla pappa som jag helst av allt skulle vilja slänga armarna om just nu. Jag tänker på dig pappa, och älskar dig så mycket!
 
 
"Jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i era bröst. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja. Våga vara lyckliga." (Slutorden i Kristian Gidlunds Sommar i P1.)
 
 

November, del 1.

Kategori: Livet.

LIte mer än en vecka har gått sen jag klev av ett slitsamt lördagspass, knatade till bilen och möttes av den här vidriga synen...
 
 
 
I all stress, på väg mellan två jobb, har jag lämnat packning i form av sminkväska, handväska, neccesär, samt kläder och skor i passagerarsätet. När jag såg glaset och den trasiga rutan hörde jag Mamma Evas röst i bakhuvudet "Lämna aldrig grejjerna framme, Maria, dom gör inbrott på en gång!!!!" och min egen röst "Men Mattias, du KAN inte lämna telefonen framme sådär, dom kommer slå in rutan en vacker dag..." Well, tji fick jag. Dagen efter, söndagen, var jag mitt bittraste jag. Jag tror faktiskt att jag aldrig har känt mig så bitter i hela mitt liv. Jag låg i sängen hela dan, stirrade upp i taket och funderade på vad jag hade gjort för att förtjäna en sån här dryg, energi-knyckande, kostsam historia. 
Det som kändes hårdast och det som gjorde mig så förbannad att jag grät timmar i sträck, var att min dricks låg i handväskan. Pengar som jag har sparat ihop under en månads tid och som jag samma dag hade tänkt sätta in på banken. Pengar som jag har slitit så hårt för. Ett litet bidrag som skulle fylla ett par hål, beta av ett par räkningar och dämpa den ekonomiska oron som A-kassan har hjälpt till att skapa. 
 Eftersom att jag har 27 års erfarenhet av att vara Maria Bäckström så har jag Folksams alla försäkringar och extra tillägg man kan ha, så förhoppningsvis kommer jag få ersättning för nästan allt. 
 
Ett hav av dom rödaste vackraste rosorna i världen till Anna, som kommer till "brottsplatsen" på två röda, klockan fyra på morgonen, med påsar och tejp, och hjälper mig att plåstra om stackars Audin. Dito till mina fantastiska svärföräldrar som har ställt upp med hundvakt, och hjälp med bil den senaste veckan. När ni blir gamla får vi hjälpa tillbaka, gäller även dig Anna ;) Även Mattias förtjänar en eloge som, på söndags eftermiddagen, kom hem med en jättebukett med blommor, och ett välbehövligt presentkort på Kicks, tack älskling för det :)
 
Nu ska jag sluta älta, och försöka lätta upp stämningen lite med en bildbomb. Det blir kul. 
 
 
Nån gång i höstas fick vi (läs jag) för oss att vi skulle lägga om golven här hemma, sagt och gjort. Rätt kassa resultatbilder men här syns det att förändringen är ganska drastisk i alla fall. 
 
 
 
 
 
Lååååångt innan den rådande trenden att gruppera flera mindre soffbord blev ett faktum, gjorde min duktiga vän Anna en ministyling på vårat vardagsrum och ställde dessa tu tillsammans och vi tyckte båda att det var lite annorlunda, uppiggande och ursnyggt. Månaden efter haglar det bilder på små grupperade soffbord i från Stockholm Furniture Fair och Inredningsmässan i Milano. Ville bara poängtera att jag var först. Punkt. 
 
 
Mitt nya knark förutom sprayfärg och dekorplast - the revival of the whiteboardpennan! Skriv på burkar, skriv på flaskor, det piggar upp vilken tråkig förpackning som helst. 
 
 
Kajsa Kavat. 
 
 
 
Söndagsmys ute i Rullsand. Härligt väder, fika, vänner, och vovvekärlek - perfekt dag!!!
 
 
 
 
Grace Jones (även kallad Devil och Demon av den tvåbenta herren i huset) verkar ha en förkärlek till powernaps i duschen. 
 
 
En söndag hetsade jag Anna att ta tag i att rensa ett träd på deras kolonilott. Sagt och gjort. 
 
 
 
Bild tagen utanför Södra Koloniträdgårdarna. Var tvungen att stanna till vid vägen och knäppa ett kort. Hösten 2013 kommer gå till historian som en av dom vackraste...och varmaste också för den delen :)
 
 
I Torsdags var jag och Gullan ut på våran första krogrunda sen, ja det är nog ganska precis ett år sen. Träffade på två rävar inne på Allstars och ptja...
 
 
...det är ju inte varje dag man får prova rävhuvuden så man var ju tvungen att ta tillfälle i akt, haha. 
 
Dagen efter var man inte pigg, men efter en chips-i-sängen-frukost och två alvedon så var man på banan igen. 
 
 
 
Hörs då. Hejp.

Dagar som idag...

Kategori: Livet.

 
När det är som svårast att veta vad som är bäst. När tankarna viker ut och in på hjärnan. 
...och när livets alla vägskäl sliter som hårdast i tröjkragen, så finns han där. Storebror. Han ger blytunga råd, värda sin vikt i guld. När jag är som mest vilse i valen, är han livlinan jag ringer. Och när jag är ledsen, är det han som påminner mig om att bättre dagar är på väg. Storebror. Jag älskar dig.
 
Några gånger om året, dyker det upp dagar som idag. Man gräver. Man tillåter sig själv att gå igenom dom där smärtfulla minnesbilderna som aldrig gulnar eller fransar sig i kanterna. Fast att det gör ont. Man släpper på några tårar om det behövs för att lätta på trycket. 
September. En månad som har vart kritisk sen många år tillbaka. September bär många minnen med sig. Årsdag med mera. 
Ikväll brinner ljusen på Brändströmsgatan för en man som aldrig hann lika långt som oss. Han som vi håller vid liv med hjälp av ljusa minnen. Jag tittar på bilder och hör "Även en blomma" med Anni-Frid Lyngstad strömma ut ur högtalarna. Dagar som idag har minnena ett mörkare filter än vanligt och genomsyras av en riktigt dålig röd tråd. Dagar som idag minns jag tyvärr bara en storebror som aldrig hann bli 39. Eller ens 23. Grattis storebror. Jag älskar dig. 
 
 
 

Långa nätter.

Kategori: Livet.

Har precis kommit hem från sensommarens första kräftskiva. Jag äter inte kräftor så jag hade tagit med mig kycklingspett, aioli, och bröd. Utöver kräftor bjöds det även på härlig mozzarellasallad, och två sorters pajer (kantarell/västerbotten och (skinka/purjolök). Mycket trevlig kväll, hoppas vi hinner med flera sånna innan hösten griper tag på riktigt. Jag kände imorse att luften var så där krispig som den bara är på hösten och tidig vår...älskar hösten. Eftersom att vi "flyttade in" nu, så har jag tjuvstartat lite med höst. Plockat in lite rönnbär och så :)

I skrivande stund sitter jag i mörkret, framför datorn och sjunger med till gamla Melissa Horn låtar. Mattias sitter i sängen med ett hav av matlagningsmagasin och anteckningsblock. Vi säger inget. Vi njuter av att ge varandra den space man behöver i ett förhållande. Man måste låta sin flickvän ha en väsig konsert för sig själv i vardagsrummet. Man måste låta sin kille drömma om avsmakningsmenyer som skulle få världens alla gourmekockar att svimma. Hösten är fortfarande ett oskrivet blad. Det är skönt. Samtidigt som jag är livrädd. Vart ska livet föra mig? Eller vart ska jag föra livet?

1.

Kategori: Livet.

Sista dagen i Visby och solen strålar från en klarblå, molnfri himmel. Sitter i skrivande stund i en lagom solstol på våran terrass. Borde packa bilen. Borde städa ur rummet. Borde. Borde. Borde. Borde njuta mer av livet också. Livet är nu. Inte sen. Inte om ett tag.

Gävle, imorgon är jag din.

På riktigt.

Kategori: Livet.

Söndag. Äntligen. Unnade mig en fylla igår. Det var jag värd. Drack lite öl med kockarna, och var ut en sväng på Bur med Veronika. Visby visar sig från sin bästa sida idag. Sjukt varmt, vindstilla, och inte ett moln på himlen. Ska iväg och bränna av ett barpass på El Patio nu, sätta punkt för vecka 29...duschen kallar, peace people. 

Girls girls girls.

Kategori: Livet.

Har knarkat inredning ikväll. Har försökt låta bli. Men eftersom att det ser ut som att vi kommer få tillbaka lägenheten en hel månad tidigare, så kunde jag inte hålla fingrarna borta från favoritbloggarna...Husligheter, Sofias inredning, Mackapär, Trendenser och givetvis självskrivna Livet Hemma (Ikeas inspirtionsblogg) m.fl. m.fl.
Och nu kokar det som vanligt i huvudet på mig. Jag blundar, försöker föreställa mig det jag ser på skärmen, hemma på Brändströmsgatan. Försöker göra ngn form av prio-lista att ha tillhands när jag kommer hem, så att jag inte börjar med småprojekt här och där samtidigt som vi ska byta golv och renovera sovrum och hall...det vore i såfall helt typiskt mig. 
 
Drömmar, tankar och vill-ha-begär...
 
 
Men på riktigt? Hur snyggt? Porslin, böcker, linne, pumps, viner...you name it, vad som helst hade vart dösnyggt i det där skåpet. Nästan iaf. 
 
 
Jag vet. Jag är tjatig. Men ett stort, svulstigt, överdimensionerat vardagsrum...fel?
 
 
 
 
Fondtapeterna Horizontal Boards ovh Horizontal Boards, black från Rebel Walls ligger högt i topp inför kommande renovering. Vilken det blir beror på vad vi väljer att göra med golvet...
 
Och sist med inte minst...
 
 
 
...som sagt - drömmar :) 
 
 
 
 Bilder lånade från mackaparvisit.blogspot.se, blocket.se, rebelwalls.se, samt ikea.se/livethemma. 

Visby.

Kategori: Livet.

Hej Visby!

I skrivande stund bloggar jag mycket tidsenligt, från mobilen. Resan ner till Gotland gick över förväntan även om ögonen sved lite väl mycket imorse. (Läs 04.45). Stockholm skonade oss från köer denna gång och sånär som på att bilen ville ha mera olja efter dryga fem minuters färd, så inträffade inga större missöden.
Mattias fick kliva på och börja jobba direkt medan jag blev lotsad till vårt personalboende, Supper hyr ett stort hus i ett villaområde där jag, mattias och lite annat folk ska bo dom kommande veckorna.

Ska börja bära in lite packning nu, kommer med en stadig uppdatering sen, pyss! ❤

Nollpoängslarm.

Kategori: Livet.

G. VG. Eller bara MVG.

Kategori: Livet.

 
 
1. Ångesten som infinner sig när ens betyg är så gamla så att man får åka till Stadsarkivet för att få en kopia.
2. Ångesten som infinner sig när man får betyget i handenL. G i Svenska? G i Psykologi?! På riktigt. Är inte alla kvinnor mer eller mindre psykologer?! Antingen försöker man förstå sig på det andra könet man lever med, eller så stödsamtalar man med någon vännina, vars pojkvän man analyserar. Hmpf.
 

Balkongfjong.

Kategori: Livet.

Åh strålande nyheter! Balkongerna på Brändströmsgatan kommer att renoveras, förutsatt att ansökan om bygglov går igenom. De nya balkongerna ska vara inglasade, och det bästa av allt...de kommer att vara nästan 8kvm stora! Visste att de skulle bli större, men 8kvm var mycket mer än jag någonsin kunde tänka mig! Vad jag har hört (hetaste topicen bland grannarna på Brändströms) så kommer balkongerna vara inglasade på ett sådant sätt att det inte blir en massa balkar och grejer som det kan vara ibland, utan ska bestå så mycket som möjligt av glas. Givetvis kommer hyran att höjas, men en femhundring extra i månaden för 8 kvm extra? Japp. Taget.
 
Lite svårt att tänka sig hur den färdiga balkongen kommer att se ut men blir den så här är det bara att jubla.
Undra om dom kan fixa havsutsikt på samma gång?
 
En härlig soffa med en massa härliga kuddar kommer ha en given plats på våran balkong. Gillar dom skira tygerna som skyddar lite, men samtidigt släpper genom ljus. Någonting som också kommer att finnas på balkongen, så att man kan äta balkongfrukost i mässingen, hihi ;) 
 
Givet nr. 2: Ljus. Massvis med ljus.
 
 
 
De gamla balkongerna kommer rivas i September och i maj 2014 ska de nya inglasade balkongerna vara klara att användas. Wöwöwöwöwöwöwöw.
 

Nattugglan.

Kategori: Livet.

(Inlägget har publicerats i efterhand på grund av en riktigt trött dator som ville vila ett tag.)
 
Okej, åtta minuter över fyra hör kanske inte till bloggarnas golden hour, men jag har precis kommit hem från jobbet, och känner mig rätt pigg fortfarande...egentligen är jag dödstrött, och kommer gaaaranterat slockna på tre röda om jag lägger mig ner.
 
För ett par dagar sen bestämde vi oss IGEN för att bo kvar på Brändströmsgatan. Men hej veligaste paret i hela universum. Visst vore det trevligt med större. Men vi bor ju sååå himla bra där vi bor. Centralt, men inte för centralt. Perfekt för vovvis, med Boloungern ett stenkast från kvarteret. Bra grannar. Bra förening. Nära affären. Nära högskolan. Och nu känner jag någon form av lugn helt plötsligt. Jag slipper tänka på att vi kanske ska flytta. Vi har som sagt lite fix att pyssla med när vi flyttar tillbaka hem. En av grejjerna är att ordna förvaring. Och modern som jag är googlade jag orden compact living, och halkade in på den här bloggen. Tjejen som driver den fokuserar helt och hållet på Compact living, och visar up MASSVIS med fantastiska, smarta, och snygga lösningar för oss som bor lite, ähum, mindre. 
 
 
 
Bilder lånade från ovan nämnda blogg.
 
Nu går solen upp över Hagaström. Dags att sova rå kanske :)

Instame

Kategori: Livet.

Okej jag provar igen. Den här gången med rättstavat instagram-namn :)

 

Följ mig gärna på instagram också: frokenwestling

Tshhhääääna.

Kategori: Livet.

Hej och hå. Magsjukan har lämnat min arma kropp och detta firade vi i torsdags med pompa och ståt. Dagen efter fick jag återuppleva denna kortlivade, men horibla sjukdom, i form av den värsta bakfyllan 2013 har skådat hittills. Guds gåva till oss som har huvudvärk 7 dagar i veckan; treo, hjälpte mig att se tunneln i ljuset och när klockan slog 13, hade vi faktiskt pallrat oss iväg till en spontan lägenhetsvisning i Bomhus. På hemnet hittade jag en oslipad diamant. En fyra med radhuskänsla i Södra Bomhus, med sjyst pris, och bra potential. Men när vi varken vet vart, hur, eller när vi ska bo så är det...ptja..skitsvårt helt enkelt.
 
För att fördriva lite tid, åkte vi ut till Valbo igår. Det var dags att entra IKEA för första gången sen i november förra året. Och ja, precis som befarat, fick varenda inrednings- och fixahemmanerv i mig, ett mentalt sammanbrott. Nåväl. My time will come...tillsvidare snickrar jag på en åtgärdslista tills att det är dags att återta tronen över alla våra 49kvm på Brändströmsgatan 17. Hola!
 
 

Onsdag.

Kategori: Livet.

Aaaaah. Okej. En sak får man ge magsjukan. Och det är att den försvinner (OFTAST) lika fort som den kommer. Jag låg precis hela måndagen, helt utslagen, kräktes ett par gånger, och igår när jag vaknade mådde jag redan bättre. Inte bra. Men bättre.
 

Mattias har jobbat ikväll. Och jag som är karantänskyddad tills imorgon, har alltså spenderat åtskilliga timmar vid datorn. Hemnet, gavlegardarna, blocket, aberdeen, din bostad...o.s.v. Tror vi skiter i allt och stannar kvar på Brändströmsgatan ;)

Tidsfördriv.

Kategori: Livet.

...känslan av att man tror att man har krigat sig genom natten med ryggont, illamående och kramper i magen, för att sen se att klockan är 04.15...värdelöst. Magsjukan har hittat hit, och i skrivande stund sitter jag på altanen med Zack och försöker fördriva lite tid. Jennifer sa i lördags "Ja jag har då hellre 40graders i 2veckor än att ha magsjuka..!" Och jag kan inte instämma mer. Dock är jag överlycklig över att den här sk#ten inte kom i lördags, det hade varit förödande - fy vad hemskt om både jag och mamma Eva hade missat dopet! Ska försöka dricka en treo nu, kanske ryggsmärtorna dämpas lite...

CD.

Kategori: Livet.

Någon av er läsare som använder eller vill prova den här? Jag köpte den för två veckor sen när jag tröttnade på min gamla foundation från Loreal Paris. Den gjorde mig flottig i ansiktet och nyansen var inte heller bra, trots att det var en BB cream som skulle "anpassa" sig. Cremen från Dior är en tonad dagkräm med SPF20 och är återfuktande. Den är inte täckande som en tjock foundation utan lägger sig som en hudkräm på huden. Problemet för min del är att krämen inte passar min hy (fast det står på förp att den passar alla hudtyper, morr). Tror den skulle passa bättre på någon med torr eller normal hud. Jag har typisk blandhy, och blir blank i pannan, kring näsan och på hakan. Summan av kardemumman är att jag gärna säljer den till någon som är villig att betala typ 200 för den. Det är under halva inköpspriset och jag har använt den mycket sparsamt. Hej så länge! :)