Maria Bäckström...

2013-12-21

Kategori: Livet.

Birgittavägen. Det var så långt jag och Zack hade hunnit på morgonpromenaden när pappa ringde. Snön föll tyst och stilla över Åre, nästan så tyst att det bara var min ilskna mobilsignal som hördes. Det var på Birgittavägen jag föll ner på knä med telefonluren mot örat, och en stor äcklig klump i magen. Beskedet ekade som en gong-gong i mitt huvud. Jag slöt ögonen och varma tårar blandades med kalla, kortlivade snöflingor. 
 
För arton år sen kom Marie-Anne in som en ängel i mitt och pappas liv. Hennes matlagning räddade oss från Sibylla-träsket och pappas ungkarlslya förvandlades till ett pyntat hem där det ofta osade stekt sidfläsk och stuvade makaroner. En maträtt som ofta stod högst upp på önskelistan och jag och pappa åt så att vi svettades. 
Hon hjälpte mig att färga håret i regnbågens alla färger när jag gick i högstadiet, även om hon visste att det kanske inte var speciellt genomtänkt alla gånger. Hon och pappa skaffade ett hus i Bollnäs där trädgården var deras skötebarn. Jag minns att vi var ute till midnatt vissa dagar och vattnade, sådde, planterade om och flyttade buskar hit och dit. Jag minns det så tydligt att jag kan känna jord under naglarna och sval sommarnattsluft mot huden. Hon hade kommit för att stanna och tog sig an mig som sin dotter. 
 
Senast igår pratade vi i telefonen och pappa berättade om deras planer och att dom minsann skulle prova kalkon istället för julskinka i år. I bakgrunden hörde jag Marie-Anne fylla i pappas ord när dom försvann från hans eget ordflöde. Vi bestämde att vi skulle träffas på juldagen och ta en skinkmacka eller en fika. 
 
Chocken har fortfarande inte släppt. Inte heller paniken över att vara så långt hemifrån som jag är när man helst av allt vill krypa in i ett tryggt hål och låtsas som att allt är en mardröm.
Tankarna går såklart till Marie-Annes biologiska barn och alla härliga barnbarn, men framförallt till min lilla pappa som jag helst av allt skulle vilja slänga armarna om just nu. Jag tänker på dig pappa, och älskar dig så mycket!
 
 
"Jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i era bröst. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja. Våga vara lyckliga." (Slutorden i Kristian Gidlunds Sommar i P1.)
 
 

Kommentarer

  • Anonym säger:

    <3 <3 <3

    2013-12-22 | 09:41:43

Kommentera inlägget här: