Maria Bäckström...

Hej hej cyberspace!

 

Hösten har dundrat in med besked och idag när jag cyklade hem så var önskade mina stackars händer att dom hade varit skönt instoppade i ett par fina stickade tumvantar istället för att piskas av iskalla vindar. Och hur mycket man än har längtat till hösten så är det ändå alltid lika vemodigt att inse att det faktiskt är dags för tjockare kläder, och framför allt sånt som man, frampå vårkanten tycker är meckigt; vantar, sjalar, mössor o.s.v. Så idag gjorde jag en liten inventering av vad som hänger och dammar nere i förrådet och insåg att det är dags att göra sig av med lite grejjer. Jag har ingen aning om vem som läser min blogg men om det är några damer så tänkte jag att det kanske finns något intresse för dessa förnäma plagg:

 

Söndagkväll.

 

På soffan ligger en helt utslagen kille och på köksgolvet ligger en till utslagen kille. När klockan stod på 15:45 rullade vi in i Gävle efter en mycket långdragen bilresa från Åre. Det tog inte längre tid än vanligt, det var bara seg-t. Vi hade alla sovit på tok för lite, men jag kunde inte sova i bilen. Det gick bara inte.

 

Helgen har gått bra, och det har varit jättekul att få möjligheten att få komma upp och uppleva jobb-åre under lågsäsong. När vi klev ur bilen i torsdagseftermiddag tittade vi oss omkring. Inte en människa i syne. Som sagt - lågsäsong. Skulle gissa på att det bor drygt 2000 pers i Åre året om. Under högsäsong tänker jag inte ens gissa.

 

Jag hade även en stund över till att åka till lägenheten där vi ska bo i vinter. Det är en liiiten trea på typ 50kvm, som ligger i botten på en suterängsvilla, inte långt från torpet där vi bodde sist. Väldigt mysig, med två små sovrum, fräscht badrum, samt kök och vardagsrum i öppen planlösning. Inte supercentralt men perfekt med tanke på att vi ska ha lill-vilden med oss upp - lägenheten ligger i en liten "skogsglänta" med fina promenadslingor i närheten. På drygt tio minuter är man nere i byn, och skulle det råka vara snöstorm deluxe får man ta kärran.

 

På tal om bil-skrället, så ringde Bilmetro i fredags och berättade

-att det är sladden som skickar signaler till instrumentpanelen som är trasig. (Har jag för mig att han sa iaf...?)

-att hela kalaset som skulle ha slutat på 4000:- går på försäkringen. *VÄRLDENS STÖRSTA LÄTTNADENS SUCK!!!!!!!". Med tanke på att vi la ungefär lika mycket på en service bara för en vecka sen så är det mycket mycket välkommet.

-att en snubbe kommer att köra ner Audin från Hudik till oss på tisdag.

 

Hur grymt!!????

 

Förresten. Arbetsplats vintern 12/13.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lite krassliga bilder, tänkte egentligen knäppa lite när ljusen är tända, och mysbelysningen är kirrad, men det kändes tillräckligt nördigt att smyga runt med kameran i dagsljus så mysbilderna får vänta till en annan gång när "ny-på-jobbet"-känslan har lagt sig lite :)

 

 

Halvvägs till Åre i skrivande stund. Något efter tidsplanen pågrund av en Audi som lite tillfälligt bestämde sig för att ta en konstpaus. Tre mil från Hudiksvall började den röda oljelampan att lysa som en irriterande solkatt på instrumentpanelen. Ringde verkstadschefen och med en mycket allvarlig ton frågade han:

-"Lyser oljelampan rött salu??"

-Ja..

-"Stanna bilen!!" rev han i. "På en gång!"

Sagt och gjort. Fick ett nummer. Ringde. Vart upplockad av bärgare. Lämnade bilen i Hudik. Fick hyrbil och fortsatte åka. Allt på dryga 45 min. Tack gode gud för mobilitetsgarantiiiiiiiiiin!!!!

 

 

För att hålla modet uppe peppade vi varandra med kommentarer som "Det är ju fint väder varje fall.." "Det är ju dagtid i alla fall.." "Tur att vi har garantin och så...". Våran himmel var grå och huvudena hängde, då har man turen att möta människor som "Bärgarkungen", som han kallade sig själv. Så himla glad, och rolig människa. Jag skrattade hela vägen till Hudiksvall, där hyrbilsansvarig mötte oss på parkeringen för att överlämna våran "nya" bil. Även han som tog emot oss inne på Bilmetro i kundmottagningen var störtskön. Inte övertrevlig som vissa kan vara, utan bara mänsklig och ödmjuk.

 

Börjar bli åksjuk. Inte cool att kräkas i hyrbilen. Ciao.

Tisdagseftermiddagen har spenderats i lugn och ro på hemmaplan. Enda utsvävningarna gjorda är en "kvälls-mats-inhandling" på Willys, samt en visit på Bilmetro för att hämta bilen som har varit på service.

XUJ 468 fick OK på nästan alla punker. Så när som på att en givare, involverad i kopplingspedalen, är paj. Detta visste vi om då farthållaren slutade fungera för ca en vecka sen...Utöver detta hade mekanikern noterat ett par andra grejjer som fick min inbyggda audi-varningslampa att blinka rödaste rött!! Inget allvarligt, men med den historian jag har tillsammans med TJU 098 så är man lite lätt nervklen. Nåväl. Oavsett ärende på bilmetro brukar ett besök i bilhallen vara givet. Men inte heller idag fanns något som passade oss. Eller *host* plånboken rättare sagt. Spaning fortsätter alltså. 

 

I lördags var jag på en trevlig tillställning tillägnad familjen Pettersson/Nybergs yngsta famlijemedlem Gustav.

 

 

 

Gustav i farmors trygga famn :)

 

 

Storsyster Stella och Mormor Janet.

 

Det var en fin stund. Lyssnade på när Emma sjöng en sång för Gustav. Catchade upp lite med Kossan (Internnamn, don't ask). Och nånstans mellan dom gudomliga smörgåstårtorna och en hel uppsjö med barn kom jag på mig själv flera gånger med att vara helt faschinerad över hur Soffe verkar ha stenkoll på allting. Håller en lite gnällig Gustav på armen, håller Stella sysselsatt tills att gästerna kommer, håller samtidigt koll på att det finns tillräckligt med stolar, att kaffet är tillräckligt, och att dukningen ser bra ut...Herre-gud! En annan har fullt sjå att se till att man har plånbok och nycklar med sig när man ska lämna residenset. Någon borde upprätta ett pris. Ett mammapris. Fast det skulle bli helt omöjligt att kora vinnare. Jag vet på rak arm typ fem stycken som jag skulle vilja ge en stor fet medalj till...:) Själv är jag rätt nöjd med att kalla mig för matte ett bra tag till. Det kommer en Björk Jr. i november som jag ska träna på först ;)

 

På tal om juniorer. Dom är här nu.

 

 

 

Sex stycken helsvarta Border Collie/Golden Retriver-valpar föddes för ett par dagar sen...kommer bli helt fantastiska valpar gissar jag. Ungefär som den här...

 

Herregud vilken kärlek.