Maria Bäckström...

Gud det här vädret gör mig helt vild! :)

Har precis avverkat en löptur i underbara Boloungern. Jag löper inte regelbundet utomhus, utan det blir mest när andan faller på, det är bra väder, och när jag tröttnar på gymmet emellanåt. Dock är dagens utsvävning i löpardojjorna genomförd på order av doktorn på blodgivarcentralen. Jag och min andra hälft Mattias anmälde oss som blodgivare på nätet i höstas och fick kallelse till undersökning förra veckan.

Det tog inte många minuter innan läkaren (?) kunde konstatera att jag är en helt oduglig blodgivarkandidat. Jag hade 96/54 i blodtryck och låg i underkant i blodvärde. Hon tittade på mig, lade huvudet på sned och sa -Du har ju fina kärl i alla fall. Jag såg det som ett avslut på vårt korta möte.

Innan jag lämnade rummet tillade hon även, -Du kan ju komma tillbaka om nåt år, blodvärdena förändras ju i livet. Öhm. Okej, i'll do that. Vart lite besviken. Jag ville så gärna bidra med något så viktigt som blod. Frågade lite oroligt om det är många som lämnar blod nuförtiden, och det sa hon att ja, då det är det.

Hur som helst. Idag intar jag frukost på balkongen, hur härligt?!

Måste även tilllägga att det bara är nio dagar kvar tills den 25:e nu. Det här har onekligen varit dom tre längsta veckorna i mitt liv! :) Hittade äntligen en hundbädd till våran lilla tuss igår, på dollar store av alla ställen haha. På djuravdelningen hade dom två storlekar och jag köpte den mindre för det nobla priset av 50:- Det är inte säkert att han kommer vilja ligga där men då har man ju i alla fall inte slagit till på nån rålls råjs-version. 

Den får stå i köket så länge tills jag har gjort en lämplig plats för den i sovrummet. Kanske går om man tar bort alla handväskor och skor? ;)

Avslutar med en liten bild på miraklet.

Ha en trevlig helg! Pyss å kram :)

Nåväl. Allt detta bråte har jag kånkat ner till bilen, sågat itu garderobsdörrarna på mitten för att få in dom i bilen, kört allt till tippen, sopat balkongen, burit upp fåtöljen som jag hittade på IKEAs fyndhörna från förrådet (sju trappor,puh!), och sen pyntat lite med enkla medel som jag redan hade hemma :) Fick inga bra bilder idag så det blir flera sen, men här är en kik på resultatet:


Ljuskronan som syns lite i bild, är delar av en lampa som jag fick av svärmor i höstas. Har spraymålat den vit, och satt dit nycklar och ett låsbeslag från garderobsdörrarna som jag slängde.

Den svarta grejjen som allting ligger i, är en mjuk mat/vattenskål med dragsko! Perfekt att fylla med käk, och sen försluta och ta med sig om man ska bort nånstans. Sen kunde jag inte låta bli att köpa ett par leksaker, träningsgodis och såklart ett koppel med tillhörande halsband (och krok,hih) :)

Varje, ja VARJE, gång jag har sett den här hundkroken på IKEA har jag tänkt; den dagen jag har en hund, då ska jag ha kopplet på en sån där krok. Sagt - och gjort! :)

Nåväl. Mars har hittils varit en trevlig månad. Jag har besökt min vän Linnea Hallberg i STHLM, och hunnit med å luncha med världens finaste tvåbarnsmamma.

Var på stan i förrgår och såg en massa påskpynt, tyckte det var lite väl tidigt tills jag kollade i kalendern och fick en chock. Det är påsk om drygt tre veckor! Helt sjukt. Hetshandlade lite påskdekorationer och skyndade hem. JAG ÄLSKAR PÅSKEN! Det är inte sååå högtidligt, men ändå en rolig och knallig högtid med en massa färgglada fjädrar, god mat, godis och vänner! Tog och plockade lite ris och satte i en vas, saknas bara lite dun och trevliga band så är vi hemma sen! :)

Dags att tagga till för jobb! Pyss å hej!

Ja. Vad ska man säga. Den längtan man hade till julafton när man var 6 år känns mild och behaglig just nu. Om exakt tjugo dagar idag, utökar vi familjen här på Brändströmsgatan. Och ja, min dröm om en egen hund har äntligen gått i uppfyllelse. Jag går som på rosa moln just nu. Har försökt hålla kvar doften av min 4v gamla hundälskling i näsan, tills vi ses igen. Uppdaterar konstant kennelns fb-grupp för att se om det finns några nya bilder på småttingarna. Längtar, räknar dagar, och ja, längtar lite till.

Den 24:e mars åker jag och Mattias till Älvsjö i Stockholm och hämtar hem våran lilla krabbat som då är på snudden till åtta veckor gammal. Med oss i bilen kommer vi ha Anna och Gabbe. Dom är lika förväntansfulla som vi. Och dom längtar lika mycket som vi. Dom ska också hämta hem sin valp då. Från samma kull. Hur grymt?!

I mitten på Januari hade jag kontakt med en trevlig kvinna som heter Mia. Hon annonserade på blocket att hon väntade valpar i slutet av samma månad, med föräldrar som är Golden Retriever och Border Collie - en blandning som i mina ögon är optimal. Jag har sporadisk kontakt med henne, precis som jag har haft med så många andra uppfödare i ungefär ett års tid, utan att ha gjort något större allvar av det. Mia hörde av sig i mitten på Februari, och nämnde att hon och valparna skulle spendera helgen i hennes stuga i Östhammar och att vi gärna fick komma och hälsa på. Ett par dagar senare berättar Anna för mig att hon och Gabbe har bestämt sig för att skaffa hund och att dom ska åka och titta på en kull kommande söndag. I Östhammar. Exakt hur stor är sannolikheten? :)

Lång historia kort: Vi åkte. Vi sågs. Vi vart förälskade. Men hade samtidigt gjort en pakt att INTE bestämma oss när vi var där, eller lämna några besked. Utan vi skulle åka hem till Gävle och fundera. Sagt och gjort. Vi funderade. Pratade. Vägde fördelar mot nackdelar. Och enades om att det inte fanns några tvivel om att vi skulle anta utmaningen. Bara så att jag får tydliggöra det lite extra; det här är ingen spontangrej från min sida. Jag har funderat dom senaste åren, och på allvar det senaste året på hur det skulle fungera med en hund i mitt liv. Och som jag skrev i ett inlägg för längesen - man måste ha nätverk, för att det kommer köra ihop sig ibland, och man behöver passning. Det har vi nu. "Men oj oj oj. Tänk efter." Hör jag den meningen en gång till så spyr jag. Jag vet att det kommer bli asjobbigt. Det är långt från första gången jag har hund. Den här gången är bara inte mamma evas hjälpande händer med. Det värsta som kan hända är att det inte fungerar, och den dagen, den sorgen - då kan jag se mig besegrad...

...fram tills dess kommer jag att göra allt som står i min makt för min och mattias svarta, tussiga, underbara lilla varelse!

Namnet? Det fanns bara ett: Zack.

Zack var Farfar Everts största ögonsten när jag var liten. En strävhårig, lite knubbig tax, med en personlighet större än rymden. Vi var som syskon, jag sov i hans hundbädd, slet honom i öronen, matade honom med pannkaka, och vi hade till och med samma födelsedag :) När min farfar gick bort, gjorde även Zack det. May your souls forever rest in peace...<3

Tack för uppmärksamheten. God natt! :)