Maria Bäckström...

61.

Kategori: Jobb.

Jag har dåligt samvete. För lite allt möjligt. Jag tränar för lite. Jag äter för dåligt. Jag ringer Farmor för sällan. Jag planerar för lite. Jag är 25. Vad gör man när man är 25 egentligen? Vart ska man vara i livet? Borde jag vara stressad, eller har jag god tid på mig? Tankarna av att alla verkar ha en karta med kordinater att följa, äter mig inifrån. Jag drömde att jag hade en liten hundvalp inatt. Efter ett tag förvandlades hunden till en bäbis och jag fick panik. Herrgud jag kommer ju fan aldrig bli vuxen. En sak som jag bestämde idag är i alla fall att jag ska sluta ha dåligt samvete för en massa saker.
När jag sitter i en mönstrad inrökt långklänning på lillvik om 60år så vill jag inte minnas livet mellan 20-30 som "Ja just ja det var då jag slet ihjäl mig på gymmet och levde på organisk kalkonlever för att det är nyttigt." Jag vill tänka "Ja du det var en härlig tid!" Att ringa Farmor lite oftare skadar ju absolut inte, men bara släppa att man kanske inte behöver planera vad man ska göra det kommande halvåret.
Min vår och sommar kommer innehålla följande (om jag får som jag vill, vilket jag oftast får för annars blir jag skitsur):

-Rust på Brändströmsgatan 17B
-Sommarbröllop i Arbråkyrka. Finaste bror och Jennifer ska bli hustru och maka.
-Kneg på Furuviksbrygga.
-Midsommar i Sthlms skärgård.
-Fika med Jessica och mini-översten på Lasses.
-Härja hos hallberg i hufvudstaden.
-Knycka pappas hund och låtsas att hon är min min min!!!
-SÄLJA TJU 098. Kom å köp.
-Våldgästa Ekostigen titt som tätt...
-Promenera i boloungern med Mattias <3
-Äta tonvis med glass.


Det faktum att jag kommer bo i en tvåa när vi kommer hem, är ett lagomt steg i rätt riktning.
Jag vill så gärna ha en hund också. En alldeles egen hund. Sen vi flyttade upp hit har det kännts så självklart. Liksom "hur kan jag ha väntat så här länge??". Jag har spenderat timmar framför datorn, suktat och trånat. Dessvärre upptäckte jag en ganska tråkig trend på blocket. Många. Skrämmande många, säljer sina unghundar. I många annonser står det "Pga förändrat famlijeförhållande måste vi nu göra oss av med...". En hund för mig innebär näst intill samma ansvar som ett barn. Man måste ha tid. Framför allt första tiden, då man måste vara med valpen 24/7. Man måste ha nätverk, folk omkring sig som kan agera barnvakt när arbetstider o dyl. inte klaffar. Man måste ha tålamod, vakna nätter, olyckor på golvet, söndertuggade skor och bordsben - comes with the dog. Vi har haft hundar i flera omgångar i familjen (Springer Spaniel, Schäfer, Finsk spets, Tervueren/Vallhund, Border collie bla.) och det är otroligt fina famlijemedlemmar.
Lyckligtvis har jag två månader till på mig att tänka över saken. Om någon har tips, erfarenheter, eller råd att dela med sig av, kommentera gärna!

Iväg å jobba nu. 170 bokade, varav 60 är barn. Hej Sportlov.








Pyss pyss/M



64.

Kategori: Jobb.

God eftermiddag. Idag rapporterar jag live från Tottebovägen och tro det eller ej men jag har faktiskt balkongdörren öppen. Jag har till och med suttit och solat lite. I liften upp till högzon kände jag idag, för första gången i år, att solen faktiskt värmde i ryggen. Det kittlade lite i magen, och jag kunde nästan se mig själv iklädd vår-paltor...snart så :) Life goes on i Jämtland ett tag till. 64 dagar till och med.
Idag går World Cup av stapeln också.
Eller FIS World Cup alpint damer för att vara korrekt. Dom har byggt upp väääärsting arenan vid VM8:an, precis som man ser på TV :) Gjorde ett par åk i morse men det var knök med folk i backen. Vart nästan påkörd av en snubbe som vart så rädd att han skrek högt som fan. Lunga ne´le, tänkte jag och kuska vidare. Tyvärr har det varit rätt kallt en längre tid nu så snön har liksom frusit och blivit hård, inte kanske det bästa tänkbara föret men vi får hoppas att det snöar snart så att det mjuknar lite :)
Min telefon tappar allt oftare förståndet. Minneskortet började glappa för längesen, vilket innebär att jag inte kan lägga in/lyssna musik i telefonen, jag kan inte använda kameran, och inte heller visa tagna bilder, till på köpet kan jag bara använda SonyEricsons ringsignaler/alarmsignaler. Sista droppen fyllde bägaren i förrgår när jag skulle ringa, och det stod Åtkomst Nekad i rutan. MEN DET ÄR JU EN TELEFON!!! HUR kan det stå åktomst nekad i min egen telefon!!! Sjukt upprörd vart jag och sopade den i golvet. Det hjälpte inte.
Igårförmiddags satt jag vid datorn och hade så tråkigt att klockorna stannade. Halkade in på Tele2:s hemsida och upptäckte att jag bara hade ett par månader kvar av bindningstiden. Då gjorde jag det. Det jag inte skulle. Men med Jessicas kloka ord om appar, och diverse funktioner och hur dom skulle styra världen snart, och mitt behov av en fungerande telefon klickade jag på den stora gröna "KÖP"-knappen. Sen tog det ungefär tre sekunder sen fick jag ett mail från Tele2:
"Grattis till din nya Iphone 4, och tack för att du har valt Tele2." (Har haft Tele2 sen jag var typ 13år och fick min första Ericson T68 (?). Den kunde man byta knappsats-skal på. Gult, grönt, rött, och blått fick man med. Lyx hade
pappa Ola sagt.) Anyway. Inom 1-2v landar den i brevlådan i Gävle. Ganska ovärt eftersom att jag bor i Åre tänker ni nu, men Fröken Kundtjänst sa att det inte gick att skicka den till Åre-land, när jag inte är skriven här uppe. Förhoppningsvis hinner den komma lagom tills att jag åker hem nästa helg. Tills dess ska jag snickra på en plan B utifall.
Citerar Ola Bandola: "Solen skiner på höns å kaniner..." Måste bara berätta att Prins Carl Philip var på fjällgår´n häromkvällen och afterskiade lite. Man skulle kunna säga att han inte direkt föll in i Svensson-Svensson profilen som sätter slipsen på huvudet och dansar på borden. Han satt vid ett bord med sina vänner, och hade givetvis ett par SÄPO:sar ett stenkast bort.
Pappa frågade om jag hade hälsat på honom (Pappa och Daniel är tremänningar). "Nej pappa, det gjorde jag inte"..."Nehe, nej men jag tänkte du kunde hälsa från mig och liksom ta upp att vi är släkt med Daniel och så"..."Pappa, nej." Hihi, lilla pappa <3

En dusch på det här så är man människa igen! :) Haj haj haj.






73.

Kategori: Jobb.

Idag är det den 16:e Feburari, vilket innebär att ungefär halva tiden av våran "Åre-vistelse" har passerat. Det känns inte riktigt som att det har gått halva tiden. Bästa av allt är att det bara blir bättre från nu. Det blir ljusare, varmare (i skrivande stund är det 18-, tackarrr), och soligare. Om 73 dagar packar vi TJU 098 smetfull och rullar E14 söderut igen.
Förra veckan var mina bästa från Gävle här. Anna, Gabbe, Gullan och Tobbe. På söndagen när dom skulle komma var jag som ett barn på julafton. Vi åt, drack, skrattade, och hade jättetrevligt. Tisdagen var GRAND FINALÉ och vi skulle göra bygget osäkert. Självklart blev jag tokförkyld och fick stanna hemma när dom andra fem travade iväg till taxin på tisdagkväll. Sannolikheten att jag skulle vara sjuk under deras "stay" är ungefär en på trehundrasextiofem, jag är väldigt sällan sjuk. Och dagen efter när dom skulle åka hem var jag såklart helt feberfri och pigg. Typo. Anyway. På fredagen v.9 ska Pernilla på FG åka hem till Sandviken på dop, och då tänkte jag, om jag får ledigt, åka med henne hem och våldgästa ett par dagar.
Igår var jag ledig. Fick lite uträttat, bland annat så var jag till verksta´n med bilen och mekanikern kikade lite på bilen, dom skulle ringa sen. Jag frågade vad det kunde kosta att laga den där lilla fjant-slangen som det var hål i. "Mja, det kan jag nog inte svara på så här på rak arm..." Med det antar jag att han kommer säga typ 20304:-. Plus ett par tusenlappar för arbetet. Hur som helst, när jag skulle åka hem igen fick jag en liten impuls och drog iväg till Östersund en sväng. Har inte shoppat ALLS sen jag kom upp hit, så det sög ganska hårt i "göra-av-med-pengar-på-onödiga-prylar-nerven". Säga vad man vill men shopping är balsam för själen. Kom hem med fem ganska stora kassar och ett stoooort leende på läpparna. Östersund är inget shopping-mecka direkt men det fanns bland annat H&M, Make Up Store, Gina Tricot, Scorett, Åhlens...och såklart min bästa: MONKI!!! :)
Dags att parkera röven framför TV:n en snabbis innan läggdags. Hörs. Hej.

Bottenlöst.

Kategori: Jobb.

Sist jag satt här och knappade hade jag precis kommit tillbaka till Åre från Gävle. Tre dagar efter min hemkomst var det dags för min famlij och övrig släkt att ta ett sista farväl av min fina morfar. Jag hade så gärna viljat vara där. Flytten, som var planerad in i minsta detalj, och som involverade så många andra människor runt omkring, gick verkligen inte att skjuta på. Och med facit i hand så var det nog bäst att jag inte var där.

Min bild av morfar är tydlig. Jag kan se honom framför mig. Pepparkaksbrun, med ett brett leende på läpparna och en svart hatt med cowboy-stuk på huvudet. På verandan utanför gården i Lilltjära, fick vi höra historia efter historia med galenskap. Han själv skrattade så att det tjöt i luftrören, och alla andra med honom.
Mormor och morfar bodde i en stor faluröd gård. Med vita knutar. Precis som på film. Väldigt "Änglagård". Fem meter från husknutarna, gick järnvägen. Jag kommer aldrig glömma morfars förtvivlan när SJ skulle sätta dom första X2000-tågen i trafik. Vilket var fullt förståeligt, tågen susade förbi deras hus i 200 knyck. Och var och varannan gång han hörde tågsignalen, drog han undan köksgardinen, ruskade på huvudet och suckade. Hans min
tycktes säga "Det var bättre förr".

Morfar var en gammal man, som lämnade oss hastigt och rätt så oväntat. När gamla människor går bort så gör det ont, men jag kan ändå känna en sorts frid...att dom hann leva, älska, njuta. I Hanebo kyrka lades han till sin sista vila den 28:e Januari. På söndag morgon händer det jag inte trodde var möjligt. Ska livet vara så här orättvist och råbarkat? Ännu en själ, alldeles för ung, hade lämnat oss under natten.
På mindre än en månad har vi förlorat två oerhört fina män till andra sidan. Alla mina tankar finns hos Jockes närmaste, framför allt hos hans pappa som, i och med min morfars bortgång, har förlorat både sin far och en son på mycket kort tid. Jag och min familj fick lära oss att respektera livet en gång i tiden, blev tvungna att acceptera ett farväl, påbörja ett ändlöst sorgarbete. 

För att hedra erat minne, tänder jag ljus, sjunger en visa. Smeker bilden på oss tillsammans och önskar att du var lika nära imorgon som för längesen.


"Ge mej nåden att få gråta
Som ett barn
Att få falla stumt och mjukt
Och jag ska aldrig, aldrig mera, vara modlös
Jag har varit där förut"
                                   Vaggsång nr.4, Peter Lemarc