Maria Bäckström...

Livet.

Kategori: Livet.

Man funderar så mycket. På allt. Vad kommer nästa steg i livet vara? Vart ska man bo? Vart ska man jobba? Typ som att livet är en självklarhet. Något som alltid kommer att finnas här. Tills jag en söndagskväll slinker in på bloggen som ger mig verklighetens kalldusch - en påminnelse om att livet är skört som en fjärilsvinge, en påminnelse om en tid då inte ens jag tog livet för givet...en dag för 17år sen då vi, svart på vitt, fick uppleva raka motsatsen till livets självklarhet. 
 
Jag har nämnt det förut och jag gör det igen: Läs om Kristian Gidlunds kamp mot cancern på hans blogg I kroppen min. Kristian har drabbats av cancer för andra gången i sitt tjugonioåriga liv, denna gången av obotlig sådan. På sin blogg berättar han målande om hur han upplever livet, cellgifterna, famlijen, och hur han fasar inför livets slutskede. Här är ett utdrag från inlägget Stilla, stilla från 15:e februari, 2013. 
 
"Jag ska lämna er en stilla natt, försiktigt i mörkret. I drömmarna kommer ni att känna en närhet. Hur jag håller om er. Och när ni vaknar kommer allt att vara som vanligt, men ändå så annorlunda. Ni kommer att förenas i tårarna. Känna gemenskap i sorgen. Se det som en styrka tillsammans. Kom sedan för att ta ert avsked. Smek min kind. Håll min hand. Säg det ni vill säga.
 
Vi kommer att skiljas åt. Men jag ska göra mitt bästa för att alltid finnas nära. Skräms inte när ni överraskas. Överrumplas. Var inte rädda när en närvaro gör sig påmind. När energierna känns annorlunda. Det kanske bara är jag.
 
Min familj, mina vänner – ni, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses. En dag ska vi återförenas. En dag är det vi igen.
   Håll det inte som en lösning, känn det som en tröst: bara döden skiljer oss åt.
   Skymta en eld på berget, långt där borta."
 

Givetvis blir man ganska nedstämd, det är många tunga inlägg och det har blivit många tårar efter att ha läst Kristians texter. Man känner för honom, och lider med honom och hans famllj. Dock kan man känna en otrolig tacksamhet över att vara välsignad med det man har. Och till dig Kristian kan jag bara säga tack för det du ger genom din blogg. Fortsätt att kriga, och vara den du är så länge du orkar <3
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: