Med darrande händer plockade jag av nycklarna till Smedsgatan 4A, och lämnade motvilligt över dom till Patrik som nu står som ägare. Gjorde det ont? Ja det sved att lämna party-stugan bakom mig. När jag hämtade nycklarna till min nya lägenhet, fick jag se att dom är av samma sort som Smeds-nycklarna, det tröstade lite.
Jag var in en snabbis i Gävle-lägenheten också, bara för att se om den var lika sjyst som första gången jag såg den. Eller om jag i vild panik hade köpt ett renoveringsojbekt, bara för att ha tak över huvudet när jag kommer hem från Åre. Men på Brändströmsgatan 17 fanns liksom en hemtrevlighet. Det var varmt, ljust och mysigt. lagomt stort också.
Även om den är så gott som nyrustad, så kommer jag ha en hel del att göra i Maj. Byta tapeter i samtliga rum då mörk ceriserosa, ljus skogsgrön och paljett tapeter inte riktigt är min grej. Köksluckorna är vidriga, dom går fetbort. Skönt att jag har ett par månader på mig att fundera lite. Jag har redan gjort en tidsplan med delmål och lite sånt så att man har en klar bild över när man vill vara klar. Jag spenderar en hel del tid på inredningsbloggar för att inspireras och få nån sorts hum om vilken stil och vilka färg-kartor man ska hålla sig till.
Vädret i Åre idag kan man beskriva med fem ord: S T O R M! Det blåser så att träden ligger jämns med marken och det snöar vågrätt. Tur att bilen funkar igen så att man slipper gå i detta busväder.
Ska åka ner till byn nu och kolla efter lite saker som kan pigga upp här hemma :)
Idag skulle bli dagen då jag skulle entra gymmet som en lätt liten fjäder iklädd en tight trikå och sockiplast. Jag skulle återta tronen i min värld som hurtbulle. Jag skulle kliva upp tidigt, äta en nyttig hotellfrukost, och sen erövra backarna. Att kliva upp tidigt var ingen match. Sen åt jag våfflor till frukost och sen åkte jag hem. Fail, som den moderna människan hade sagt. I skrivande stund befinner jag mig i hemmet, och funderar vad jag ska göra med veckans enda lediga dag. Åka skidor? Åka till järpen och kolla efter mattor? Ta ett hett bubbelbad, dricka ett glas vitt och låtsas att jag är lyxhustru? Det är jag, lite grann i alla fall. Mattias kom hem med ett par jättefina skidhandskar åt mig här omdagen, vita och JÄTTEVARMA :)
I torsdags förra veckan tog jag mig mod att åka ända högst upp på Åreskutan, 1420m.ö.h. Det är svårt att med ord beskriva vad jag beskådade där uppe. Jag kan bara säga att det inte finns mycket som slår den här utsikten.
På något konstigt skönt sätt känns det som att säsongen kommer rinna iväg med ljusets hastighet. Solen går upp liite tidigare varje vecka, det är redan slutet av Januari, och sen är det bara tre månader kvar. Nästa vecka åker jag hem ett par dagar för att ta farväl av Smedsgatan, med största sannolikhet, för sista gången. Aouch. Det kommer göra ont, men när jag ser min nya adress på posten så kan jag le lite grann i alla fall.
Studentveckorna har dragit igång här uppe förresten, ska försöka fota lite grann på morgondagens After Ski, det är helt sjukt med folk. Igår var det kö utanför båda ingångarna upp i backen :)
Sitter och suger på ett gelehallon och funderar på att gå till tandläkaren nåt tag. Det var ju typ fem år sen. Jag slutade gå dit när det började kosta en tuss bara att kliva innanför tröskeln. Besöken var tätare för i tiden när man fick klistermärken och i tonåren även flourtabletter som man tyckte var jättehäftiga. För fem år sen var jag tjugo vilket innebär att 25-strecket närmar sig med stormsteg. Den 6:e januari är det 25år sen jag såg dagens ljus för första gången. Sedan dess har jag haft mycket hyss för mig. Som att jaga Emma Lundmark med sax på dagis, knycka spritskvättar ur samtliga flaskor i barskåpet (dessa förenades sen i en petflaska, halvfylld med cola), plankat på tåget, mörkat att mina cyklar har blivit stulna (för att sen bli avslöjad av storebror ;), användt Mamma Evas (Förlåt mamma!) strykbräda som bré-macka-bord på efterfesten, och så vidare och så vidare. Denna födelsedag firas i med skidåkning, afterskii, smörgåstårta, och avslutningsvis middag och cocktails med kollegor. Det är tydligen baluns på Bygget så man dammar väl av dansmackorna och knatar dit.
Människor har en tendens att ha ett speciellt tonläge när dom är på väg att berätta nånting som man absolut inte vill höra. Spänd, kort ton med en aning hispighet. Jag har hört den förr och den gör mig sjuk av oro. Jag hörde den ikväll. Min storebror ringde och berättade att en nära släkting hastigt har lämnat oss idag, den 4:e Januari. Det är alltid lika svårt att sätta ord på känslorna man känner. En enorm tomhet fyllde mig. Ångest för att jag inte har skickat nåt brev då och då. Eller ringt. Eller hälsat på. Men också tacksamhet. Ett långt och förhoppningsvis mycket lyckligt liv har fört honom till där han är nu. Tack för att jag fick lära känna honom. Han med indianhatten på sned.
I eftermiddags när jag var och handlade gjorde jag något som jag sällan gör. Jag satte en bong på premier league matcherna ikväll. Och om ingen råkar peta in bollen i fel kasse, eller klantar sig på nåt annat sätt, så ser det ut som att jag är en röding rikare imorgon. Wiho.
Det går så himla fort ibland, sköt om er. Kram/Jag
