Maria Bäckström...

Denna nobla tisdags afton ligger jag som en knubbsäl i sängen och förtär en delikat kombination av lökringar och mjölk. Mitt forna tränings-freak, skriker åt mig att jag är helt galen som äter kolhydrater efter klockan 18. Jag avfärdar henne snabbt och säger åt mig själv att det är sommar, man lever bara en gång. Dessutom jobbar jag så mycket nu att jag inte har tid att visa upp den beachkropp som jag inte har på stranden. Förra veckan kom jag upp i drygt 70 timmar, och det kan man ju tycka är i mesta laget. Men samtidigt är det juli och delar av augusti det handlar om.

Mitt liv innehåller en del tvära kast och i söndags packade jag ihop på Furuviks Brygga för att fortsätta på stadens nya havspaviljong vid namn Gefle Brygga. Jag kommer att ansvara för baren och det ska bli en rolig utmaning. Jag har hört att Gävleborna har haft blandade åsikter om sina upplevelser på alderholmen, många positiva såklart, men tyvärr också en del negativa.

En sak som man måste komma ihåg är att hela organisationen är ny. Restaurangen är ny. Kockarna är nya, servitriserna är nya, och framför allt Camilla som är så otroligt modig som vågar satsa på det här - är ny.
Jag var med och öppnade Harrys 28/8-2009. Då hade vi, helt utan att överdriva, Gävles bästa personal. Vi hade chefer som har varit i branschen sen urminnes tider. Vi hade en utbildningsvecka innan invigning. Vi hade ledningspersonal med oss som kontrollerade driften under hela första helgen. Vi hade alla förutsättningar för att allt skulle gå som på räls från dag 1.
Men det gjorde det inte. Varför? För att det fanns ingen som kunde säga " gör som vi brukar" eller "gör som förra gången". Vi var inte samspelta, ihopkörda, tighta, synkade, kalla det vad du vill. För varje dag lärde vi oss nånting nytt om huset, om våra produkter, om våra gäster eller om varandra. Man måste ta vara på varje lärdom och hoppas på att det resulterar i en förbättring. Från dag 1 framtills idag har det skett många många förändringar, och företaget fick växa fram genom dom.
Därmed vill jag ha sagt att det ALLTID, måste finnas en inkörningstid då man upptäcker barnsjukdomar. Man vidtar åtgärder, tacklar hindren och krigar vidare.

För att återgå till Camilla som tillförinnan Gävle Brygga, inte hade någon erfarenhet av restaurangbranschen, så önskar jag innerligt att det fanns fler entreprenörer som henne. Utan eldsjälar som henne skulle vi bli tvugna att sitta på nån inrökt pizzeriapub nånstans och dricka Mariestad. Tack vare människor som tror på sina drömmar har vi Gävle Brygga, Harrys, Helt Enkelt, Söderhjelmska, Mezza Notte, Brända Bocken, HB, Goya och sist men absolut inte minst: Interpool som har satsat järnet på senaste. (Jag after workade där i lördags och trodde att jag hade hamnat på nån nattklubb på Ibiza - shit vilket drag! :)
Jag hoppas att jag en vacker dag fylls av samma härliga mod, och vågar förverkliga mina visioner.


Jag avslutar kvällens monolog med en bild från mitt smultronställe i stan: muren i boloungern. Tack å gonatt!