Maria Bäckström...

Idag, fredag, är jag ledig. Klockan har precis slagit nio, och jag slits som en osalig ande mellan att svida om och dra ner på stan och försätta mig i ett sånt läge där det krävs att man blundar med ena ögat för att se vad klockan är....eller sitta kvar här som en padda i sängen med min godispåse? Idag var det högtid för egenvård; jag har promenerat, tagit mig i kragen och klippt mig, shoppat lite samt boostat med en fräsch vegetarisk sallad så här på kvällssidan. Och det är även här mitt stanna hemma-eller-drinkmarinera-kval kommer in i bilden...kanske har bestämt mig när jag är klar här :) 

 

Idag har jag varit till Garag1 igen. Frågade vänligt i kassan om det var okej att ta några bilder, och det var det. Dessvärre var butiken fullsmetad med kunder, så det var inte direkt läge att dröja sig kvar vid föremål och leta efter rätt ljus för ett foto, utan man fick snällt röra sig framåt i lemmeltåget kring alla hyllor och ställ. Lyckades dock få ett par snapshots på det viktigaste innan jag fick klaustrofobi och la bena på ryggen...

 

Söndag. Äntligen. Unnade mig en fylla igår. Det var jag värd. Drack lite öl med kockarna, och var ut en sväng på Bur med Veronika. Visby visar sig från sin bästa sida idag. Sjukt varmt, vindstilla, och inte ett moln på himlen. Ska iväg och bränna av ett barpass på El Patio nu, sätta punkt för vecka 29...duschen kallar, peace people. 

Hallå Cyberspace! 

 

Har egentligen inte tid att blogga, eftersom att jag egentligen borde röra mig mot jobbet inom kort. Vara bara tvungen att visa fynden som jag gjorde idag på ett ställe som heter Garag1. Helt gudomlig butik! TUR att jag inte har vart in där tidigare, jag ville köpa allt. Gillar man industriell inredning, gammalt, nött, slitet, rostigt, rep, bucklig metall osv. osv. Japp, då är Garag1 the shit. 

 

Har knarkat inredning ikväll. Har försökt låta bli. Men eftersom att det ser ut som att vi kommer få tillbaka lägenheten en hel månad tidigare, så kunde jag inte hålla fingrarna borta från favoritbloggarna...Husligheter, Sofias inredning, Mackapär, Trendenser och givetvis självskrivna Livet Hemma (Ikeas inspirtionsblogg) m.fl. m.fl.

Och nu kokar det som vanligt i huvudet på mig. Jag blundar, försöker föreställa mig det jag ser på skärmen, hemma på Brändströmsgatan. Försöker göra ngn form av prio-lista att ha tillhands när jag kommer hem, så att jag inte börjar med småprojekt här och där samtidigt som vi ska byta golv och renovera sovrum och hall...det vore i såfall helt typiskt mig. 

 

Drömmar, tankar och vill-ha-begär...

 

Vecka 29 har rullat igång. Pusslade om schemat igår så att jag kunde vara ledig tillsammans med Mattias. Det var välbehövligt. Äntligen fanns det utrymme för "oss". Utrymme för att stänga ute omvärlden och vårda det förhållande som det inte har funnits tid för dom senaste veckorna. Utrymme för att diskutera vad nästa steg i livet och framtiden skulle kunna vara. Och framför allt, utrymme för att bara vara dom vi är...Vi bestämde oss snabbt för att åka ut till Tofta. I samma veva som vi kom dit bestämde sig solen för att gå i moln för resten av eftermiddagen. Efter en dryg timme rörde vi oss tillbaka mot stan. Strosade lite i butiker, stannade till på Krönet för ost och vin i kvällssolen, åt en magisk middag på Surfers, och avslutade med att dela en flaska champagne på finaste Supper. En sån där dag som man plockar fram i Oktober när regnet piskar mot rutorna på Brändströmsgatan 17. 

 

 Om någon undrar hur det går med min hund-saknad, så har det faktiskt gått över förväntan. Samtidigt har jag gjort allt för att undvika ämnet sen vi kom hit. Orkar inte sitta å titta på bilder, eller tänka på hur tomt det är att inte ha honom vid min sida. Förstod redan efter mitt första pass på Supper att det aldrig hade gått att ha honom med sig här. Allting är så intensivt och man jobbar riktigt långa skift vissa dagar, i huset bor en massa folk som kommer och går, flyttar in ena dan, flyttar ut nästa. Så det är nog mycket det som gör att jag kan vara lugn med att han ABSOLUT har det bättre hemma. Min älskade lilla vovve. Träffade en bordercollie/irishsetter igår, också 1,5 år gammal som Zack. Gullade lite med honom, och pratade med hans matte. Förklarade att jag var hund-sjuk och bara ville klappa lite....hon la huvudet på sne, och sa att hon förstod. Tack. Hundmänniskor förstår varandra.