17.
Kategori: Jobb.
I just came to say Hello. Personalfesten är avklarad. Och vilken fest sen. Efter tävlingar och lekar vankades det två härliga rätter på Timmerstugan, där vi festade som om det inte fanns någon morgondag, fram tills att klockan vart halv två.
Då fick någon en snilleblixt och skrek; "Nu drar vi till måndagsklubben!!" Sagt och gjort. Vi knökade in oss i ett gäng taxibilar, och erövrade Hotell Tott där Måndagsklubben huserar. En halvtimme fylld av dans, fulla norrmän utan tröjor, och underbar superbra housemusik, senare var det dags att ramla hemmåt. Det vankades efterskiva till höger och vänster, men även mina ögon gick till höger och vänster, så jag tog mitt lilla förnuft till fånga och snurrade hemmåt.
Dagen efter: Tisdag alltså, är en dag som jag helst av allt vill glömma. Rött vin, vitt vin, champagne, hallonlaks, öl, cider, mintuu, och slutligen fis-herman, hade en egen efter-fest i min mage = Bakfylla deluxe. Ett gigantiskt maxmål, en kortare promenad, och en hel del vila räddade mig denna hemska tisdag. Titt som tätt log jag, för att festen kvällen innan var fan så jävla värt det.
En kortare inventering av festväskan visade att jag har allt smink med mig hem, och allt är helt. Till och med mitt fina puder som Mattias köpte till mig :) En närmare titt på festkläderna väckte misstankar om att jag hade bestigit ett ler-mount everest och satt mig på toppen druckit rödvin med mina vita byxor som något sorts filter.
Till min stora förfäran upptäckte jag även att stövlarna som jag använde för första gången i måndags, inte följde med mig hem. Om någon hittar en blå lerig systemkasse med ett par stövlar i. Ring. Tack.
Idag var jag ut i pisten. Dels för att ta ett par åk innan Sveriges alla påsklovs-barnfamiljer invaderar Åre på Söndag, och dels för att hälsa å min vän Kallebulle som pistar inför Jon Olson Invitational (Stor tävling, med ett stort hopp, end of story). Insåg att det var nästan fyra veckor sen jag åkte, av olika anledningar, och att snön i backen inte riktigt är den samma som för en månad sen. Istället för pudrig, fjäderlätt nysnö, låg det tung, vit/grå sorbet-snö. Min talang att åka i sånt före är så gott som obefintig, så det vart några korta åk sen gav jag upp. Ett par saker som jag har lärt mig sen första åket i december är:
-Ner kommer man alltid.
-Det gör inte alltid skitont när man ramlar. Men oftast.
-Det finns tre kategorier i backen. Norrmän, ryssar, och vanligt folk.
-Ser du barn i backen, håll dig undan. Dom kan göra plötsliga vändningar och utan att blinka blir man utpekad som boven i dramat.
Anywho. Det är dags att tvätta. Klockan är mycket jag vet, men om grannarna klagar skyller jag på vinterkräksjukan. 
Klart man längtar hem, men såna här dagar klagar man inte ett dugg.
Ciao.
