Maria Bäckström...

 

Dagen som skulle komma att bli en av dom jobbigaste på väldigt länge är snart över. Blott 28 år är jag tyvärr snart en veteran när det gäller begravningar. Den tydligaste av dom alla är snart 18 år bort. Jag och mina pepitarutiga byxor fattade mammas trygga hand och trevade genom folkmassan in i kyrkan. En kyrka som hade utrustats med extrastolar för att rymma alla som hade samlats för att ta farväl. Längst fram, bland ett hav av snittblommor fanns du. Våran ängel. 

 

I skrivande stund sitter jag i mörkret på Brändströmsgatan 17B, lyssnar på låtar som jag inbillar mig kunna tämja det som skenar inom mig. Försöker skingra tankarna och placera känslorna i fack. Försöker hitta ett utrymme nånstans inombords där jag kan låsa in dom. Försöker gråta för att lätta på trycket. Försöker förstå mig på livet. Ta in allt som har hänt. Bearbeta det som inte kan bearbetas än. Försöker acceptera att vi har skiljts åt idag. För alltid. 

Citatet nedan är en text som jag alltid har med mig. Den påminner om att livet är nu. NU. Att jobba för mycket är något som jag redan har provat på i det här livet. Ingen kommer tacka dig för att du jobbar ihjäl dig. Gå ner i timmar och ha tid för en massa saker som kommer att berika livet med så mycket mer än pengar. Att släppa ut känslor, att berätta hur du känner, kan komma att vara det bästa du har gjort någonsin; 

Jag trivs inte här. Jag vågar inte det. Jag är kär i dig...Gör det bara. Går det åt skogen så är det inte hela världen. Okej, att bråka om pengar är helt värdelöst, det vet alla. Pengar är bara material, som gör det lite härligare att leva för tillfället. Men pengar är ingenting om du inte har hälsa, vänner eller familj. Lättnaden över att våga säga nej är underbar. Ruset av att kasta sig ut och våga säga ja är fantastiskt. Även om det gäller ett kort tag, våga lev nu, våga vara lycklig! 

 

 

 

 

 

Tack för ordet. 

 

Dryga månaden sen jag kom upp till Åre idag. Har försökt sätta mig ner flera gånger för att skriva av mig, lätta på trycket, och få ur mig bara en hundradel av det som virvlar omkring inom mig. Men det går inte, trots att jag vet att jag behöver det. Det är som när man vet att man behöver sova för att man ska upp tidigt men man kan. Inte. Somna. 

Birgittavägen. Det var så långt jag och Zack hade hunnit på morgonpromenaden när pappa ringde. Snön föll tyst och stilla över Åre, nästan så tyst att det bara var min ilskna mobilsignal som hördes. Det var på Birgittavägen jag föll ner på knä med telefonluren mot örat, och en stor äcklig klump i magen. Beskedet ekade som en gong-gong i mitt huvud. Jag slöt ögonen och varma tårar blandades med kalla, kortlivade snöflingor. 

 

För arton år sen kom Marie-Anne in som en ängel i mitt och pappas liv. Hennes matlagning räddade oss från Sibylla-träsket och pappas ungkarlslya förvandlades till ett pyntat hem där det ofta osade stekt sidfläsk och stuvade makaroner. En maträtt som ofta stod högst upp på önskelistan och jag och pappa åt så att vi svettades. 

Hon hjälpte mig att färga håret i regnbågens alla färger när jag gick i högstadiet, även om hon visste att det kanske inte var speciellt genomtänkt alla gånger. Hon och pappa skaffade ett hus i Bollnäs där trädgården var deras skötebarn. Jag minns att vi var ute till midnatt vissa dagar och vattnade, sådde, planterade om och flyttade buskar hit och dit. Jag minns det så tydligt att jag kan känna jord under naglarna och sval sommarnattsluft mot huden. Hon hade kommit för att stanna och tog sig an mig som sin dotter. 

 

Senast igår pratade vi i telefonen och pappa berättade om deras planer och att dom minsann skulle prova kalkon istället för julskinka i år. I bakgrunden hörde jag Marie-Anne fylla i pappas ord när dom försvann från hans eget ordflöde. Vi bestämde att vi skulle träffas på juldagen och ta en skinkmacka eller en fika. 

 

Chocken har fortfarande inte släppt. Inte heller paniken över att vara så långt hemifrån som jag är när man helst av allt vill krypa in i ett tryggt hål och låtsas som att allt är en mardröm.

Tankarna går såklart till Marie-Annes biologiska barn och alla härliga barnbarn, men framförallt till min lilla pappa som jag helst av allt skulle vilja slänga armarna om just nu. Jag tänker på dig pappa, och älskar dig så mycket!

 

 

En vecka efter ankomst kände vi oss starka nog att ta oss ut i backen för en säsongspremiär på skidor. Konstigt nog trodde alla i personalen att jag var en brädtjej? Måste vara min otroligt coola street-stil. Tyvärr har det varit rätt varmt den senaste veckan så föret i backen var väl kanske inte det bästa. Tunnt snö täcke, isigt, och drivor av konstsnö lite här och där, gjorde oss rätt avtaggade så vi nöjde oss med ett par åk. Känns ändå skönt att ha det första åket gjort, och att man lämnar backen med vetskapen att det egentligen bara kan bli bättre än så. 

 

Igår hade vi en del personalaktiviteter också, bland annat bowling, bad, och avslutningsvis middag på Fjällpuben, och Dahlboms. En sprängade huvudvärk gjorde att jag kastade in handuken strax efter 01, men vaknade lyckligtvis pigg som en lärka imorse, med härlig träningsvärk efter gårdagens sportande. Kunde även kostatera att jag aldrig, ALDRIG kommer att sätta min fot på en bowlinghall igen. Fattar inte hur man kan vara så sinnessjukt dålig på en sån enkel sport. #superfail #komsistsomvanligt #ingenriktigtsport #dåligförlorare

 

 

Fem dagar till julafton. Fem dagar tills jag får kyssa mannen i mitt liv igen. Längtan är för stor <3

 

Aahej. 

 

 

Sitter i skrivande stund på jobbet och snyltar på WIFI:t, eller ja jag har jourpass idag så jag har egentligen inget val än att sitta här och vänta ut tiden. 

 

Jag kom upp i Onsdagskväll, trött och sliten men lättad över att äntligen vara framme. Fick lyckligtvis med mig Sami i bilen upp, och insåg redan efter ett par mil vilken räddning det var. Att köra 62mil själv är ingen höjdare. 

Det tog mig hela onsdagskvällen att packa upp och när jag väl kröp till kojs tog det inte många minuter att somna. 

 

Helgen har bestått av hårt jobb. På fredagen slog vi till och med rekord i antal ätande gäster på en och samma sittning (typ110 :) Jag hade glömt hur roligt det här var och jag verkligen längtar till nästa gång jag jobbar, en känsla som jag har saknat! 

 

 

Ska packa ihop och åka hem till min sambo Veronika. Hörs då hörni. 

Dagarna rinner iväg och om en månad är det jul. Överallt julskyltas det och julshoppingen på stan har redan så smått börja eskalera i det som varje år slutar i ett panikartat kaos. Människor med tomma blickar och händerna fulla av kassar. Måste. Köpa. Mer!!! Mer, rätt och dyrt är ledorden. Hörde häromdagen att den mest önskade julklappen 2013 kommer att bli tid. Hörde även någon säga att i dagens läge finns det två läger i Sverige: dom som har råd att leva men som inte har tid, och dom som har tid att leva men som inte har råd. Så varför inte bara släppa allt kring jul, käka lite gött, låta dagarna komma som dom är, och ta det lugnt? Jag har unnat mig själv ett par julklappar, mer om det sen när dom behagar dyka upp med tomten...eller pjta posten ;)

 

Min bättre hälft sliter och står i på Bistro Nord och affärerna går strålande. Mattias har det övergripande ansvaret för kockandet och är på plats 6 dagar i veckan. Jag älskar att se hur han brinner för det han gör och verkligen får göra det han älskar och har drömt om länge. Tyvärr lämnar det inte mycket fritid över till oss som par, varför jag har fattat beslutet att dra mig norrut över vintern. Men det skulle krävas många långa stunder av funderingar, överläggningar, och diskussioner men framförallt det viktigaste - villkoret att få åka hem när det krisar och blir för jobbigt. För det kommer det att bli stundvis.

Med mig vid min sida har jag min lilla vovve, medans Grace får stanna hemma och hålla ställningarna med husse. 

 

 

Klocken är ett. Dags att sova. God natt :) 

 

Hallåjatorsdagsnatten. Idag har jag tänkt extra mycket på ett ämne, som jag i sin tur har tänkt på extra mycket dom senaste veckorna. Och nu ikväll tänkte jag "fan, det här kanske jag ska dela med mig av..." Ämnet kretsar kring en av dom individer i mitt liv som jag håller allra kärast - Zack, min hund. Jag har säkert gaggat om det förut men om det finns någon därute som står i valet och kvalet, eller t.o.m. i startgroparna att skaffa en liten valp så är ett par råd aldrig fel. 

 

 

Anledningen till att jag tänker på det extra mycket just idag är att det första, vidriga, typiskt svenska snöslasket är här. Och det spelar ingen roll om världens alla oväder har samlats utanför husknuten - din päls-älskling kommer stå vid dörren och studsa på morgonen i vilket fall som helst. Men hey, du kommer ut, du får motion och friskluft, och i nio fall av tio är man mycket piggare när man kommer in igen. 

 

 

En annan viktig sak som man bör tänka på, framför allt om man stirrar sig blind på vad själva hunden kostar. Ta en Golden Retriever till exempel, priset brukar ligga på mellan 9000-11000kr. I samma sekund som man har fattat beslutet att utöka familjen, börjar det klia i fingrarna och man vill köpa dom första små söta hundprylarna;

-Utöver detta kommer du att behöva; hundbur, klotång, borste, fästingplockare, fästingavhysningsmedel, försäkring, hundschampo, bajspåsar i massor, mera leksaker, reflexväst till både dig och hunden, tassalva för torra trampdynor, öronrens m.m. 

-Och följande saker är sådant som du överlever utan, men din vardag som hundägare blir smidigare; sköna skor för dom dagliga långa promenaderna, ett rejält regnställ, flexikoppel, hundsele, ett gäng slit-och-släng-handdukar att torka älskling med när ni kommer hem, klicker, valpkurs, vardagslydnadskurs, en relativt stor väska att ha vovvis saker i när ni ska ut och åka. Poängen är att även om man har råd att köpa en hund måste man ställa sig frågan; har jag/vi råd att ha en hund? För tro mig, ni kommer inte vilja ge något än det bästa till eran lilla hundvalp. 

 

 

Man ska ha med sig i ryggsäcken att det är en stor omställning för hela famlijen att skaffa en hund, för att inte tala om vilken omställning det är för valpen. Se till att ha en madrass el dyl vid sängen så att någon av er kan sova på golvet med vovven om den skulle pipa. Vissa väljer att stänga in vovven i en hage av kompostgaller över natten, för att hunden ska känna sig trygg med sin begränsade yta, och det verkar också funka för många. För oss räckte det med att ligga i sängen och ha handen nere vid vovvis när han somnade.

Valpen kommer att behöva rastas även nattetid. Zack ville ut typ varannan timme under nätterna dom två-tre första månaderna, och under den tiden sov jag med kläder på, så att det skulle gå snabbt att springa alla sex trapporna ner och ut. Jo då grannarna har sett mig en del tokiga outfits där vid sex-snåret på morgonen. 

(Ett hett tips är att bära valpen med magen uppåt, typ som ett barn i famnen, det är typ som att kiss-reflexen hävs. Ja, tills man sätter ner dom iaf.)

 

Har jag/vi tid att ha en hund? Man kommer inte alltid kunna finnas där för sin hund, ibland kör det ihop sig och man kommer behöva hjälp. Därför är det nödvändigt att du/ni vet redan innan, vilka som kan tänka sig att ställa upp som hundvakt när ni behöver åka bort, blir sjuk, gå på bröllop o.s.v. o.s.v. 

Zack är oftast hos mina svärföräldrar (eller farmor och farfar som vi säger, hihi) eller hos Anna & Gabbe när det behövs (tack!!! <3) och jag vet att han känner sig som hemma där och är trygg när jag är borta, vilket gör att jag också kan känna mig trygg. 

 

På SKK:s hemsida finns en massa massa bra råd och tips angående ämnet. Bland annat hur man väljer ras :) 

 

Jag har aldrig ångrat en enda sekund att vi skaffade hund, och jag kan inte föreställa mig ett liv utan Zack vid min sida. Det är så otroligt tomt utan honom, och är jag vart ifrån honom i en dag värker det i hjärtat efter honom. Han är en helt otroligt mysig, kramig, hund som älskar att vara med, älskar att leka och härja, och älskar att sitta i knä, trots att han snart är vuxen och väger lite över 20 kg :) 

 

 

I skrivande stund multitaskar jag på hög nivå; kollar på "Sex and the city", bloggar, knarkar Christiano Ronaldo-bilder, och klurar på det som kommer bli ämnet på kvällens inlägg - hallen här på BG17. Jag. Blir. Tokig. Våran hall är liksom...svår. Lång, trång, och ingen riktig väggyta finns pga alla dörrarna. Så ikväll har jag finkammat styleroom, hemnet, bloggar m.m. för tips, råd och inspiration. 

Jag måste få bukt på havet av mössor/vantar/halsdukar/jackor/västar/väskor här hemma, och efter mycket om och men har jag (tror jag) bestämt mig för att införskaffa Trones från Ikea. Skoskåp i plast som säljs i grupp om tre. Tyckte från första början att dom var hysteriskt fula. Mattias hade såna i sin lägenhet på Byggmästargatan och det var där och då jag ändrade uppfattning om dom, mycket på grund av att dom rymmer otroliga mängder "bös" som man helst inte vill ha framme. 

 

 

I skrivande stund multitaskar jag på hög nivå; kollar på "Sex and the city", bloggar, knarkar Christiano Ronaldo-bilder, och klurar på det som kommer bli ämnet på kvällens inlägg - hallen här på BG17. Jag. Blir. Tokig. Våran hall är liksom...svår. Lång, trång, och ingen riktig väggyta finns pga alla dörrarna. Så ikväll har jag finkammat styleroom, hemnet, bloggar m.m. för tips, råd och inspiration. 

Jag måste få bukt på havet av mössor/vantar/halsdukar/jackor/västar/väskor här hemma, och efter mycket om och men har jag (tror jag) bestämt mig för att införskaffa Trones från Ikea. Skoskåp i plast som säljs i grupp om tre. Tyckte från första början att dom var hysteriskt fula. Mattias hade såna i sin lägenhet på Byggmästargatan och det var där och då jag ändrade uppfattning om dom, mycket på grund av att dom rymmer otroliga mängder "bös" som man helst inte vill ha framme. 

 

Hallå alla glada. 

 

 

Idag har jag fattat ett svårt beslut, men insåg att det är dags. Dags för två par av mina favoritskor ska få lämna garderoben på Brändströmsgatan. Jag förstod att det var dags när jag gick förbi det ena paret häromdagen och tänkte "men gud vad bleka dom har blivit i färgen!" för att sen inse att det var så mycket damm på dom att dom såg gråa ut. Här är första paret ut för försäljning. 

 

I torsdags fick jag ett litet ryck. Ett inredningsryck. Hyllorna som vi har för förvaring i köket ställdes dit när vi nyss hade renoverat klart. Min vision var att få tag på riktigt gamla rostiga lagerhyllor från nåt gammalt garage nånstans, men när jag insåg att såna hyllor inte är nånting man springer på här och var, så köpte vi dessa på ikea..."vi kan ha dom så länge, tillsvidare..." Det är alltså snart två år sen vi gjorde om köket. Punkt. 

 

Igår vankades det födelsedagsfest för Gabriel som fyllde hela 31 år igår, istället för att köpa med oss presenter så var gästerna ombedda att köpa med sig en flaska starksprit eller likör av valfri sort och Gabbe fixade lite skönt groggvirke, frukter, pureèr och så vidare. Vi drack drinkar för glatta livet, och vid 04-snåret ramlade jag, Mattias, Zack och Grace (japp, katten fick också följa med på kalas :) in på hemmaplan, så med andra ord så blev det en rätt segstartad morgon här hemma. Inte förns på eftermiddagen tog jag mig för dagens enda ärende - att lämna bilen på verkstad för att få i den nya rutan i dörren. 

 

Helgens jobb ute på Högbo Brukshotell har varit otroligt spännande och inspirerande. Under fredagen och lördagen gästspelade stjärnkrogen "Gastrologik" hos oss. Restaurangen, som hör hemma i Stockholm, tilldelades nyligen deras första stjärna i Guide Michelin och är en av dom hetaste ställena i huvudstaden just nu. 

 

Helgens meny bestod av fjorton anrättningar och här är den i "korta" drag. 

 

 

 

Brödbuljong med sidfläsk och backtimjan. 

 

 

 

Hade tänkt skriva vinerna till varje rätt men insåg nyss att det kommer blir världshistoriens längsta blogginlägg. Jag kan kort säga att man hade valt nästan bara vita viner, och de allra flesta från Frankrike så när som på en Riesling från Rheingau, Tyskland och kvällens enda röda vin som är en Italienare, från Piemonte. Är någon våldsamt intresserad av att veta, så har jag listan här hemma över vad som serverades :) 

 

 

 

 

Ska du flytta och behöver tips och råd med inredning/möblemang i den nya bostaden? Har du kört fast hemma och vill pigga upp den befintliga bostaden? Eller ska du kanske sälja, och behöver få hjälp med förbättrande åtgärder som kan locka köpare till just din bostad?  

 

Min kompis Anna jobbar som inredare och är otroligt duktig. Hon hjäpte oss när vi skulle sälja Brändströmsgatan, och gjorde underverk med lägenheten, utifrån det vi redan hade. Allt från att ta mattan från golvet och sätta den på väggen, switcha gardiner mellan två rum, till att byta glödlampa till en svagare watt/mjukare ljus/el dyl. Små förändringar som gör stor skillnad! 

 

Nu till julen är det perfekt att köpa en sån här tjänst och ge bort i julklapp;

-Till lillasyster som ska flytta hemifrån - när man är vuxen får man bestämma själv men rosa är inte alltid optimalt

-Till brorsan och hans tjej som har köpt sin första lägenhet tillsammans - att förena två hem i ett nytt kan innebära ett tredje världskrig.  

-Till mamma och pappa som ska sälja huset och flytta till landet. Har man bott på samma ställe i 28 år så kan det vara svårt att se att bården med vinrankor och äpplen, bröstpanelen i furu, och den vinröda skinnsoffan inte tilltalar yngre par. 

-Till sonen som behöver utnyttja ytan till max i den lilla studentlyan, och samtidigt få ett harmoniskt, lugnt hem med utrymme för studier. 

 

 

Gå in på Anna möblerar om och bli inspirerad av Annas bilder, där finns också kontaktinfo om du skulle vara intresserad av att anlita henne :)