Maria Bäckström...

61.

Kategori: Jobb.

Jag har dåligt samvete. För lite allt möjligt. Jag tränar för lite. Jag äter för dåligt. Jag ringer Farmor för sällan. Jag planerar för lite. Jag är 25. Vad gör man när man är 25 egentligen? Vart ska man vara i livet? Borde jag vara stressad, eller har jag god tid på mig? Tankarna av att alla verkar ha en karta med kordinater att följa, äter mig inifrån. Jag drömde att jag hade en liten hundvalp inatt. Efter ett tag förvandlades hunden till en bäbis och jag fick panik. Herrgud jag kommer ju fan aldrig bli vuxen. En sak som jag bestämde idag är i alla fall att jag ska sluta ha dåligt samvete för en massa saker.
När jag sitter i en mönstrad inrökt långklänning på lillvik om 60år så vill jag inte minnas livet mellan 20-30 som "Ja just ja det var då jag slet ihjäl mig på gymmet och levde på organisk kalkonlever för att det är nyttigt." Jag vill tänka "Ja du det var en härlig tid!" Att ringa Farmor lite oftare skadar ju absolut inte, men bara släppa att man kanske inte behöver planera vad man ska göra det kommande halvåret.
Min vår och sommar kommer innehålla följande (om jag får som jag vill, vilket jag oftast får för annars blir jag skitsur):

-Rust på Brändströmsgatan 17B
-Sommarbröllop i Arbråkyrka. Finaste bror och Jennifer ska bli hustru och maka.
-Kneg på Furuviksbrygga.
-Midsommar i Sthlms skärgård.
-Fika med Jessica och mini-översten på Lasses.
-Härja hos hallberg i hufvudstaden.
-Knycka pappas hund och låtsas att hon är min min min!!!
-SÄLJA TJU 098. Kom å köp.
-Våldgästa Ekostigen titt som tätt...
-Promenera i boloungern med Mattias <3
-Äta tonvis med glass.


Det faktum att jag kommer bo i en tvåa när vi kommer hem, är ett lagomt steg i rätt riktning.
Jag vill så gärna ha en hund också. En alldeles egen hund. Sen vi flyttade upp hit har det kännts så självklart. Liksom "hur kan jag ha väntat så här länge??". Jag har spenderat timmar framför datorn, suktat och trånat. Dessvärre upptäckte jag en ganska tråkig trend på blocket. Många. Skrämmande många, säljer sina unghundar. I många annonser står det "Pga förändrat famlijeförhållande måste vi nu göra oss av med...". En hund för mig innebär näst intill samma ansvar som ett barn. Man måste ha tid. Framför allt första tiden, då man måste vara med valpen 24/7. Man måste ha nätverk, folk omkring sig som kan agera barnvakt när arbetstider o dyl. inte klaffar. Man måste ha tålamod, vakna nätter, olyckor på golvet, söndertuggade skor och bordsben - comes with the dog. Vi har haft hundar i flera omgångar i familjen (Springer Spaniel, Schäfer, Finsk spets, Tervueren/Vallhund, Border collie bla.) och det är otroligt fina famlijemedlemmar.
Lyckligtvis har jag två månader till på mig att tänka över saken. Om någon har tips, erfarenheter, eller råd att dela med sig av, kommentera gärna!

Iväg å jobba nu. 170 bokade, varav 60 är barn. Hej Sportlov.








Pyss pyss/M



Kommentarer


Kommentera inlägget här: